Nästan, men inte riktigt
#2460 & 2464 - The House of The Devil & The Innkeepers
imdb
Med The House of The Devil ville Ti West skapa en autentisk 70-tals film. Allt från ljussättning och kamerateknik, till musik och typsnitt i för-och-eftertexter är slängkyssar till hur filmer såg ut och lät förr. En hyllning till filmerna som gjorde verklighet av skräcken för ockulta sammanslutningar i samhället.; De finns där ute och de vill snitta upp dina barn och/eller befrukta dem med hinnhåles avkomma. Detta är trots allt en berättelse "baserad på verkliga händelser". Det är som om han har hittat en osläppt pärla, inspelad i Omens kölvatten, och bestämt sig för att dela med sig av den.
I The Innkeepers ställer han istället in siktet på ”mysrysaren” (eller ”skräckkomedin”, beroende på vem du frågar), en annan halvt bortglömd genre. Den som minns någon skräckkomedi efter The Frighteners från -96, var vänlig och räck upp en hand. Tänk Poltergeist eller Titta vi Spökar. Du ska skratta, du ska bli rädd. Du ska kunna se filmen med dina, inte allt för gamla, barn. Den går inte lika långt som The House of The Devil i att retrofiera filmen. Men man fattar vinken ändå. Hade manuset sett något annorlunda ut och budgeten varit större vore en charmigt fumlig Ben Stiller inte långt borta.
Det är två filmer där ambitionerna är berömvärda, två filmer som inte lyckas fullt ut. Två kul idéer som trillar någonstans längs med vägen.
House of The Devil sätter krokben för sig själv under en stilbrytande upplösning som i bästa fall är slapphänt. The Innkeepers å andra sidan pendlar ängsligt mellan komedi och skräck. Den vågar inte ta ut svängarna åt något håll, skruva till karaktärerna eller berättelsen ett varv till. Det blir ”lite lustigt, och småkusligt”. Inte så mycket mer.
imdb
Med The House of The Devil ville Ti West skapa en autentisk 70-tals film. Allt från ljussättning och kamerateknik, till musik och typsnitt i för-och-eftertexter är slängkyssar till hur filmer såg ut och lät förr. En hyllning till filmerna som gjorde verklighet av skräcken för ockulta sammanslutningar i samhället.; De finns där ute och de vill snitta upp dina barn och/eller befrukta dem med hinnhåles avkomma. Detta är trots allt en berättelse "baserad på verkliga händelser". Det är som om han har hittat en osläppt pärla, inspelad i Omens kölvatten, och bestämt sig för att dela med sig av den.
I The Innkeepers ställer han istället in siktet på ”mysrysaren” (eller ”skräckkomedin”, beroende på vem du frågar), en annan halvt bortglömd genre. Den som minns någon skräckkomedi efter The Frighteners från -96, var vänlig och räck upp en hand. Tänk Poltergeist eller Titta vi Spökar. Du ska skratta, du ska bli rädd. Du ska kunna se filmen med dina, inte allt för gamla, barn. Den går inte lika långt som The House of The Devil i att retrofiera filmen. Men man fattar vinken ändå. Hade manuset sett något annorlunda ut och budgeten varit större vore en charmigt fumlig Ben Stiller inte långt borta.
Det är två filmer där ambitionerna är berömvärda, två filmer som inte lyckas fullt ut. Två kul idéer som trillar någonstans längs med vägen.
House of The Devil sätter krokben för sig själv under en stilbrytande upplösning som i bästa fall är slapphänt. The Innkeepers å andra sidan pendlar ängsligt mellan komedi och skräck. Den vågar inte ta ut svängarna åt något håll, skruva till karaktärerna eller berättelsen ett varv till. Det blir ”lite lustigt, och småkusligt”. Inte så mycket mer.
Synd.
Mindre och mindre
#2449 - The Incredible Melting Man
imdb
...eller Den Krypande Hämmnaren som den är marginellt mer känd som i Sverige. Vilket i sin tur är en grov missvisning. En mer korrekt beskrivning hade varit Den Hasande Hämmnaren (om Den Fantastiske Smältande Mannen alt. Den Fantastiskt Smältande Smältande Mannen nu inte passar).
imdb
...eller Den Krypande Hämmnaren som den är marginellt mer känd som i Sverige. Vilket i sin tur är en grov missvisning. En mer korrekt beskrivning hade varit Den Hasande Hämmnaren (om Den Fantastiske Smältande Mannen alt. Den Fantastiskt Smältande Smältande Mannen nu inte passar).