Bättre sent än aldrig med en uppdatering. Varje gång jag försökt mig på en hemsida/dagbok/whatever, slutar det med att uppdateringarna successivt blir glesare. "Det kommer annat i vägen", är den universella ursäkten. Inte för att just detta projekt lockar särskilt mycket uppmärksamhet. Det är mest en grej man gör för sig själv, för att var och varannan dag skriva något, vad som helst. För att hålla språkbruket vid liv.

Bättre sent än aldrig med We know where you lives första spelning. Efter ett års repande glider vi in på räckmacka deluxe (plusmeny) när syskonbandet tvingas ställa in. Inför en måttligt road metalpublik rev vi av sex låtar – våra enda låtar efter att sju stycken kasserats efter disskusioner om vart musiken är på väg – på under 20 minuter. Helt okej uppslutning för en spelning vi inte han proma själva, men som sagt. Hardcore skrik uppluckrade med catchiga melodier, är inte vad en publik av nitarmband, tribalmönstrade longsleeves och Dissection-tischar vill höra. Bättre målgruppspassning nästa gång, får man hoppas på. Någonstans finns ni, ni sneluggade dryga pop-as som vågat smutta lite på disstade gitarrer och oren sång.

Bättre sent än aldrig med att faktiskt måla om sovrummet. Jag och Madde har pratat om att måla om vårt kallbrandsgula sovrum sedan vi flyttade in här, och har äntligen fått tummen ur. Rummet-man-inte-är-i-såvida-man-inte-måste ska förhoppningsvis bli rummet-man-gärna-chillar-i-en-stund-eller-två.