Vet ni vad som gör en komedi rolig? När skämten kan förstås av alla, inte bara de som gjort filmen.

För, ordet zombies i titeln till trots, måste Hard Rock Zombies ändå betraktas som en komedi. Det är en film fullkomligt omöjlig att ta på allvar. Men en kul splatterorgie i bästa Evil Dead-anda är det inte. Knäpp, konstig, irrationell och mer ologisk än David Lynchs dagboksanteckningar. Och det är inte bara skämten, den så kallade humorn, som är oförståelig för utomstående. Hela filmen är är ett mysterium av ambitioner och kul kompisanda som inte når fram till betraktaren.

Vi inleder med en kvinna som näckar i en sjö i sällskap av två unga män. Hon dränker dem båda och möter sedan upp en märklig herre i svart kavaj och två dvärgar i naziuniformer. De fnissar lite och hon visar upp den avhuggna hand hon sparat som souvenir. *KLIPP*.

Okej. Låt oss helt enkelt anta att detta är en illavarslande prolog om vad komma skall. Fotomodeller i maskopi med nazidvärgar. Fine, whatever.

Nu får vi helt plötsligt möta ett heavy metal band på spelning. Musiken är enligt formulär 1A i hårmetal handboken; plattityder om "baby" och "parre hela natten". "Aha" tänker vi. "Det är detta band som förkroppsligar 'Hard Rock' prefixet i titeln". Mycket riktigt. Bandet (som säkert heter något. Jag var bara inte särskilt uppmärksam) är på turné och försöker få sitt stora genombrott. Vi får se lite dispyter i logen, efterfest med fansen och *KLIPP*.

Hmm. Lite hoppigt detta. Kan det kanske vara så att berättelsen om Bandet någonstans kommer att möta den nakenbadande kvinnan och hennes dvärgposse? Jajjemensan! Ute på amerikas mindre trafikerade vägar plockar de upp en liftare: HON! HON erbjuder bandet logi inför deras stundande spelning hemma på familjegården. Vi återser kavajpervot, nazidvärgarna, mamma varluv, en flintis och (i en bisarr vändning ingen såg komma) pappa Hitler. Det måste påpekas att Hitler ser pigg och kry ut för att, ja vad kan han vara? 80? 90? Inte en dag över 50. Men det är väl sånt som händer om man gängar med en varulv.

Någonstans här tappar Hard Rock Zombies konceptet, knappa kvarten in i filmen. Det är inte lika svårt att utläsa vad händer som varför då filmen mest består av lösryckta och dåligt inrepade Varan Tv-sketcher. Någon dör här. En småstadssheriff tuggar på ett halmstrå där. Ganska snart är det dock uppenbart att Bandet inte är filmens hjältar, inte ens de tre 80-tals kitschiga musikalmontagen till trots. De dör, förvandlas till zombies, förvandlar nazifamiljen till zombies (som tuggar i sig resten av stan) och lämnas därhän. Den riktige hjälten är bandets manager som tillsammans med ett fåtal överlevare testar plan efter plan för att råda bot på den växande skaran odöda (både nazister och icke-nazister).

Typ så. Frågor på det?