Det här med att kopiera filmkoncept är en väldokumenterad företeelse. Jag hade tagit förgivet att det var något italienare gick i bräschen för under 70 och 80 talet. Med lite mer våld och lite fler tuttar. Exempelvis hette Fulcis Zombie Flesh Eaters, Zombi 2 i Italien, eftersom det var en inofficiell uppföljare till Night of the Living Dead, som hette Zombi där. Tydligen var man snäppet värre i Turkiet.

Dünyayi Kurtaran Adam är inte en inofficiell uppföljare till Star Wars. Istället är det mer av en Turkisk version av filmen. Saken är den att amerikanska filmer inte tog sig över den turkiska gränsen under denna tid, tack vare det politiska läget i landet. Så, vad filmregissörer i all sin uppfinningsrikedom gjorde, var att spela in en nyversion av filmen, med nya skådespelare och lite tillspetsat manus. Och gärna rippade scener, direkt ur filmen. Ja och musik från andra filmer också. Man tager vad man haver sägs det.

Ett givet köp. Återkommer med ytterligare intryck efter att dvd:n trillat ned på hallmattan. Eller ja, efter att den trillat ned, jag plockat upp den, stoppat in den i dvd-spelaren (som jag slagit på), skruvat på förstärkaren, satt på teven (inte sexuellt) och tryck på play. Och sett filmen.