En ganska lång film om döden
Historien om Benjamin Button är en märklig sådan. Inte bara av det uppenbara faktum att den handlar om en man som åldras baklänges, som föds som ett gråhårigt liten russin till bebis med starr, nedsatt hörsel och ledbesvär.
För att vara en film som handlar om det många fruktar mest − att åldras och döden − är den förvånansvärt upplyftande. Den var nog inte tänkt att bli ”the feel good”-movie of the year”. Svärtan och den nedtonade bildkompositionen ger inte mycket utrymme för poetiskt färgsprakande landskap.
Men Benjamins unika livssyn lyser upp i mörkret. Att bli gammal och skruttig är något alla tvingas att förlika sig med. Skillnaden mot att göra resan baklänges är inte stor. En pensionär med långt gången demens är lika svår att få kontakt med som ett outvecklat spädbarn. Poängen må vara en klyscha, dock en klyscha man sväljer när infallsvinkeln är så unik. Livet är ingen av dessa ytterligheter, utan det som händer mellan dem.
bra recension, tyvärr mkt bättre än filmen som - vilket du glömde bort att nämna - är seeeeg, sjukt jäkla seg.